Monthly Archives: juni 2011

Om att sälja sin röst …

Det har varit en del snackande om att ca 20 % av ungdomar kan tänka sig att ge sin röst till ett parti som betalar dem en mindre summa pengar.

Det är klart att det är upprörande och visar på att en del av de unga har en märklig syn på hur man ska använda sin demokratiska rättighet. Hörde i dag en reflektion på radion över detta tema. Minns inte vem och vilket program. Men det var en intressant vinkling av journalisten.

Hela förra valrörelsen gick ut på att vi skulle ta reda på hur mycket pengar man fick över i plånboken med det ena eller andra alternativet. Pensionärerna skulle köpas genom sänkta skatter. Det var bara frågan om hur mycket skatten skulle sänkas. Ännu ett jobbskatteavadrag skulle sjösättas utlovade alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen. Tidningarna fylldes med räkneexempel på hur mycket pengar man skulle få kvar i plånboken efter alla avdrag. Dvs hur mycket pengar som erbjöds i köpslagan om rösterna.

Är det då så märkligt att en del ungdomar kan tänka sig att bli köpta. Det är ju det som är budskapet hela tiden. Hur mycket pengar som man får mer i börsen!

Jag välkomnar Håkan Juholt som ny partiledare eftersom han ännu inte fallit i den fällan. Han lyfter diskussionen om vilket samhälle vi vill ha och inte hur mycket pengar vi ska erbjuda folk för att de ska rösta på (s). Det verkar som om svenska folket gillar den politiska diskussionen också.

 

Vi måste ta tillbaka makten över maten.

Det ena larmet efter det andra kommer

Ehec smittan i Tyskland sägs bero på alltför storskalig mathantering och oförmåga att skilja på kött och grönsaker i livsmedelsprocessen

Samtidigt läser man att värmlands chark återkallar pannbiffar och köttbullar av olika märken eftersom man funnit listeriabakterier i produkterna. Charterturister från Luleå och Sundsvall matförgiftas av dålig kyckling på väg till Alanya i Turkiet.

Tillväxten i världen ökar ständigt. Mer och mer pengar finns i omlopp. Och så klarar vi inte av att ha en säker mathantering.

Jag tror att vi på allvar måste fundera på vad som är viktigt i livet för den enskilda människan. För min del så finns där framför allt; ett intressant och stimulerande arbete, en rik fritid, god mat och en trivsam familj och/eller vänkrets som finns där för mig. Naturligtvis också ett stabilt trygghetssystem om jag skulle bli sjuk eller arbetslös.

Jag är inte intreserad av att maximera vinsterna i livsmedelsproduktionen och jobba ännu mera för att tvingas köpa deras produkter av tvivelaktig kvalitet eftersom jag då inte hinner laga maten själv.

Jag tror nog att det vore bättre att satsa på arbetstidsförkortning så att vi alla kan få tid att laga käket åt oss själva. Kanske ska vi driva frågan om en bättre hemkunskapsundervisning i skolan. Det finns så många kokböcker om specialmat hit och dit. Kanske skulle nån ta och skriva en kokbok hur man enkelt och roligt kan fixa maten själv från grunden. Det är faktiskt inte så ansträngande att göra sina egna köttbullar m potatismos till exempel. Det fanns en blåvit kokbok från coop en gång som jag tyvärr har tappat bort i någon flytt. Kanske dags för en nyutgåva!

Och så var de bara två…

Har varit i Jämtland och byggt lite på nya huset. Pensionärsboningen som det ska bli.

Vackert är det där upp i Håxås. Rödocka, midsommarblomster, smörblomma, gullviva och violer. Alla försommarblomstren var i sin första blomning. Vi slipade och spacklade och laserade tak i storstugan. Hundarna låg där så nöjda på lina de stunder vi tyckte att de inte skulle vara i huset och få på sig färg och slipdamm.

I går när Ingmar skulle hämta in dem för kvällsmaten så var det bara två som reste sig och viftade på svansen. Den tredje…  gamle farbror Hassel elva år…  låg kvar i gräset. Han hade somnat in för gott. Det var helt oväntat och vi var rätt bestörta. Och ledsna så klart.

Vi tog honom med till Marahällan i dag och lämnade honom där till distriktsveterinären som hade jour. Känns konstigt och märkvärdigt tomt. Om några veckor får vi hämta urnan med hans aska och sen får vi gräva ner den där uppe i Jämtland vid någon vacker björk.

Två hundar ligger nu här inne i huset och de ser lite slokörade ut. Förstår nog inte riktigt vad som hänt.

Med hjärtat ville jag inte det här. Men hjärnan säger att han har haft ett fint liv och han fick vara pigg in i det sista. Vi behövde inte fatta beslut om att avliva honom.

Jenny Wrangborg om Fukushima

Helt fantastiska Jenny slår huvudet på spiken igen

Publicerades i Arbetarbladet, (mitt gamla husorgan) förra månaden

Fukushima

Tiden rusar mot avgrunden,
det som var försent i går
måste vi bära med oss till imorgon,
säga ”Idag, nu ges vår sista chans”.
Så många dagar har passerat på det sättet.

Strålningen slår som ljusknippen upp från städerna.
Den osynliga hettan bränner inifrån,
pressar sig ner i jorden,
dyker upp i växterna, vattnet, bröstmjölken.
Så utmanar vi vår egen framtid.

Det är jordbävningarna, vågorna,
katastroferna som alltid kommer.

Det här vill vi ge våra barn;
kärnavfall, inkapslade städer, dödszoner.
Somnar vi nu finns det inga drömmar
som kan rädda oss.

Det är bilden avbrinnande skogar,
en överhettad planet i ett mörkt universum.

Eller ljuset av människorna som vägrar vara tysta,
en röst av miljoner.
Motståndet som måste komma.

Byt sömnen mot ett uppvaknande,
maktlösheten mot drömmar under dagtid.

För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.

Där företagen,
oljebolagen och
kapitalet slaktar framtiden,
demonstrationerna,
systemkritiken
och
motståndet som måste komma.

 

****

 

 

Underbara samojedhundar på tur i svenska fjällen

Mina vänner från Värmland har gjort en fantastisk tur. Från Sälen till Treriksröset tillsammans med sina samojeder.

Kolla här!

Sverige är fantastiskt och det är Håkan och Christina också.

Att söka jobb! En rolig sketch av o med min svåger!

Jag bjuder på den här youtube filmen.

Hoppas att ni också gillar den! Har för övrigt aldrig sett den gode Mikael i sådan utstyrsel förr!

Ricky Bruch är död!

Känns trist att han är borta. Ja, jag vet att han dopade sig och att han levde rövare.

Men ändå. Han var en så  fantastiskt levnadsglad människa. Idrottsarenan var som en teaterscen för honom. Jag minns att jag såg honom på en idrottsgala i Hofors någon gång runt 1970. Han hade färglada trikåer och någon sorts kjol. Så svingade han iväg diskusen över 60 meter några gånger och så vinkade han till publiken och var borta igen. Han slog inget världsrekord den gången men det kan man inte kräva varje gång,

Idrottsvärlden behöver färgstarka individer som visar på hur kul det kan vara.