Kategoriarkiv: media

Uppfriskande Maria-Pia i ETC

Äntligen någon som sätter ord på det jag känner.

Maria Pia B skriver det jag innerst inne också tycker. Men så mycket bättre än jag kunde uttrycka.

”Jag tillhör dem som inte vill läsa om massmördaren på Utöya. Jag vill inte se honom, inte höra hans svar, inte läsa ”analyser” och tyckanden om rättegången. Jag tror inte att vi har någonting att lära av att han får breda ut sig, dag efter dag, månad efter månad och toppa löp och nyheter. Det är nästan omöjligt att slippa. Vi är tvångsmatade med massmördaren; löpsedlar, teve, morgontidningar. Den mediala praktiken har givit honom den globala tribun han drömde om, under de år han planerade sina massakrer. Som han själv har berättat hade han dubbla syften; dels att utplåna så många unga ur den norska arbetarrörelsen som möjligt, dels att ge medierna ”an offer they can’t refuse” – ge medierna något så sensationellt vidrigt att de bara måste tjäna hans syften. Det spelar ingen roll vad journalister och kommentatorer, inte ens Åsne Seierstad, kommer med för ursäkter. De jobbar just nu alla som en gigantisk pr-firma åt massmördaren. Några vet det ”innerst inne” – och kommer med allehanda förklaringar och ursäkter. Ännu har jag inte hört en enda som duger.”

Aftonbladets hittepå-redaktion

I går kväll så kunde man läsa på Sportbladets första sida om lottningen av grupperna till EM-slutspelet. Resultatet av lottningen var klar, hela slutspelet var klart och Sverige fick EM-guld. Det var bara det att när tidningen trycktes var inte ens lottningen klar. Och nu efteråt när man kan ta del av lottningsresultatet så inser man att de sk journalisterna hade noll rätt.

Hela förstasidan var ett enda stort fejk och uttryck för Robert Lauls och Michael Wagners fria fantasier.

Mycket betecknande för Aftonbladets nuvarande policy om god  journalistik. Man kan ju lika gärna läsa om Rödluvan och Vargen, med den stora skillnaden att då vet man ju att det är en saga.

Scharader!

När jag var barn så lekte jag en lek som jag lärt från mamma Dagny. Hon kallade det scharader. Vi barn tyckte det var jätteroligt.

Alla deltagarna fick ett papper som var rätt långt och så en penna.

Så satte alla igång och skrev längst upp!

1. Den ….   här skulle man hitta på ett adjektiv som passar på en man. Tex: Den stilige eller den snorige

Sen vek man över och skickade papperet medsols till grannen

2. Nu skrev alla dit ett mansnamn på någon i bekantskapskretsen

Man vek åter över och skickade vidare:

3. Nu skrev man den + ett adjektiv som kunde passa på dam; Den skalliga eller den nypermanentade.

4. Så kom kvinnonamnet.

Så hade man fått ihop ett par med lite intressanta egenskaper:

5. Nu skrev man: Träffades i: eller på eller under …  I sjumilaskogen eller under bordet. Eller varför inte på Folkparken!

6. Han sa:

7. Hon sa

8. Folket sa

9. Följden blev:

10. Moralen var.

Sen läste alla upp det som stod på lappen och vi fick oss i regel ett gott skratt.

Kom och tänka på det där häromdan när journalisterna lanserade den ena mer förskräckliga historien efter den andra. Undrans om det är så att de leker scharader där på redaktionerna när det är nyhetstorka. Och sen råkar de bara publicera det som står på nån av lapparna

 

Pratade lite med en kille på jobbet i dag om läget i (s)

Jag sa att jag tyckte det var tungt med alla negativa skvaller-skriverier i tidningar som kletar av sig på mitt parti.

Han sa: Äsch det är väl politiken som är viktig när man ska gå och rösta. Tidningarna är bara ut efter att sälja lösnummer.

Vi reflekterade lite kring frågan. Nu i dessa dagar när alla tidningar ligger ute på nätet minskar ju motivationen för folk att prenumerera på eller köpa en dagstidning. Då blir det fullt krig om nyheter och ibland blir det lite hittepå. För att kunna behålla personalen så tvingas man köra såna här mediarace.

Vi undrade lite hur länge det kommer att finnas dagstidningar över huvud taget.

Och jag tänkte: OK, dags att ta itu med det politiska samtalet på allvar då

Familjekväll med Melodifestivalen

Jag var i Gävle i lördags kväll. Hade lite släktträffar att ordna med. Min svåger Håkan och hans sambo åsså jag kollade på Melodifestivalen

Vi hade en egen betygsskala vid poängsättningen. Den går efter devisen att det är roligare att sätta minuspoäng på det som vi tycker är riktigt uselt. Så vi sa våra poäng och sen räknade jag ut ett medelvärde. Vår rankinglista blev inte ens i närheten av slutresultatet i TV men roligt hade vi!

Här är den:

1) The King med Playtones             +3 poäng
(Jag gillade särskilt flygvärdinnorna som var kör)
2) Oh My God med The Moniker:  +2,7 poäng
Leaving Home med Nicke Borg: +2,7 poäng
4) I´m in love med Sanna Nielsen: +1 poäng
5) Spring för livet med Sara Varga: +0,5 poäng
6) 7 days and 7 nights med Brolle: 0 poäng
(att han kom så högt berodde mest på att han har en samojedhund hemmavid
och rätt bra sångröst)
7) Popular med Erik Saade: -1 poäng
(han var ju i alla fall ung och söt och rätt energisk; någon sångröst har han ju
inte att skryta med)
8.)E de fel på mej med Linda Bengtzing): -3,3 poäng
(vi kunde faktiskt inte skilja den här låten från någon av de som glada Linda
ställt upp med tidigare, så det kändes rätt så tjatigt)
Me and my drum med Swingly: -3,3 poäng
(var var melodin undrade vi hela tiden)
10) In the club med Danny Saucedo: -5 poäng

Programledarna och de där mystiska läkarna: Ja vi fick gå utanför skalan här för att sätta betyg: -10 poäng. Jag får citera min  mamma Dagny: Man var tvungen att kittla sig under armarna för att skratta där.

Bästa låten var i alla fall pausmelodin med Nanne Grönvall och company. Varför fick vi inte rösta på den? De var helt i sin egen klass.

Nu återstår att se vad som händer i den stora finalen någon annanstans.

Varför kollar man på detta undrar jag ibland. Botten är ju nådd för länge sen. Ja men man kan ju inte vara helt borta när skiten ska diskuteras på fikat på jobbet.

Lars Bodens ledare i dag;Det stinker om avdragen

ja det här med rot och rut kan man säga en held del om

Lars Boden gör det väldigt bra måste jag säga

läs hans ledare

Än en gång undrar man över Sveriges Radios opartiskhet

I söndagens P1 sändes programmet radiokorrespondenterna på Sveriges radio. Intressant var det. Man rapporterade bland annat om hur fyrtio kvinnor dagligen våldtas i Kongo där hälften är barn. Våldtäkten är ett av krigets vapen. Vi har hört det förut men det är lika upprörande varje gång det förs på tal. Man diskuterade också kvinnans ställning i Afganistan.

Men först i programmet tog man upp utrikesminister Karl Bildts totala ointressa att diskutera många kvinnors svåra situation i världen.

Kvinna till Kvinnas granskningar visar att från tiden då utrikesminister Carl Bildt tillträdde fram till idag har han så gott som aldrig fört fram kvinnors rättigheter som en del i det demokratiska och fredskapande arbetet. Om det beror på okunskap eller om det är den vanliga arrogansen som träder fram får vi inte veta eftersom Carl Bildt vägrar förklara sig till Eko-redaktionen.

Det märkliga är Alice Petrens kommentar till att oppositionen ofta lyfter frågan om kvinnors rättigheter i internationella sammanhang. Hon antyder att detta skulle beror på att man vill profilera sig i frågan för att utmana Carl Bildt. Detta är ju en helt vansinnig vinkling. Arbetarrörelsen har alltid engagerat sig för internationell solidaritet. Att vi i SAP diskuterar frågan beror ju på att vi alltid haft den typen av frågor på dagordningen. Det kommer vi att fortsätta med oavsett vad andra partier gör och inte gör. Det är en naturlig del av vår politik.

Ett inte alltför ovanligt slagord första maj har ju varit:

INTERNATIONELL SOLIDARITET ARBETARKLASSENS KAMPENHET

Nå vem anmäler SR denna gång??????

Hur var det nu med opartiskheten i SR??

Brukar aldrig kommentera opinionsmätningarna men i dag kunde jag inte låta bli! Hörde på nyheterna i dag!

Man rapporterade att oppositionen ledde över regeringsalliansen. Och att ledningen var knapp.

Jag kollade på opinionsläget. Det skiljer så där 3,6% mellan blocken. Jag anser nog att det hade varit lämpligare att ha rapporterat just detta. Dvs att oppositionen leder med 3,6% över alliansen. Om detta är en knapp ledning, en lagom ledning eller en stor ledning borde lyssnaren få ta ställning till helt på egen hand.

Nå vem anmäler radion för detta?

Fege Fredrik!

Fredrik Rs syn på media och demokrati är skrämmande. Det här Youtube-klippet är verkligen avslöjande. Om Fredrik får obehagliga frågor så är det socialdemokrater som ringt runt och talat om för journalister vad de ska fråga. Genom sig själv känner man andra brukar man säga. Han vill helst berätta själv för journalisterna vad de ska skriva och gör det ju redan. Läs: Lars Boden i Västerbottens folkblad

Allt vi ser nu pekar i samma riktning. Vår statsminister vill inte ha någon politisk debatt . Är det så att han inser att hans politik har nått vägs ände? Att han har misslyckats? Hur var det nu: Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande. Men det är ett helt år kvar till valdagen!  Det går inte att hålla sig undan hela tiden. Men, lägg märke till detta: han ställer inte upp i partiledardebatt mot Mona Sahlin i TV.  Nu skyller han på ordförandeskapet i EU. Man undrar vad han ska skylla på nästa vår för att undvika debatt och felaktigt ställda frågor.

Ska vi acceptera att USA vill vara världspolis

På tidningskrönikan i dag under 12:30 Ekot refererades två moderata och en liberal ledarsida där man ondgjorde sig över att Sverige tackat nej till att ta emot Pol Pot i Sverige för att ställas inför rätta. Denna förfrågan var på USAs initiativ samtidigt som ett arbete i FN pågick för att få till stånd en internationell domstol i Kambodja för att ställa de Röda Khmererna till svars för folkmord. USAs inhopp skapade förvirring så klart.

Dagens ledare i Aftonbladet tar upp frågan på ett föredömligt sätt som förklarar varför Sverige självklart tackade nej till att bistå USA i denna fråga.

http://www.aftonbladet.se/ledare/internationellt/article5600483.ab

Men så icke de allianskramande ledarsidorna. Här beskrivs hur pinsamt och bedrövligt det var att vi tackade nej. Det antyds både det ena och det andra. Det känns verkligen som om man är ute efter att skapa ett mediadrev i denna fråga. Att allianskramarna samtidigt stöder USAs ambition att vara världspolis är inte ägnat att förvåna.

Thomas Hammarberg som var FNs sändebud då för elva år sen säger att han var inte särskilt positiv till en sådan lösning. Nu har ju också rättegångarna kommit igång i Kambodja och det är väl så det ska vara.

Mycket märkligt är det också att tidningskrönikan valde att citera enbart två (m) tidningar och en liberal tidning samtidigt som det fanns en ledare i samma ämne i Aftonbladet. Hur var det med SRs uppdrag? Skulle man inte vara opartisk eller?