Stig Sjödin var en av arbetarrörelsens mest framstående diktare. Tycker jag i alla fall. Hittade en passande dikt som han skrev till Träindustriarbetareförbundets kongress 1974.
En Ombudsman
Det jag har att berätta skulle räcka till många romaner.
Svårast är att få fason på skyddsfrågorna.
Det har blivit bättre men ännu för några år sedan
fanns det arbetsplatser där arbetarna inte hade
tillgång till vanligt dricksvatten.
När jag tänker på de hygieniska anordningarna
vänder det sig i magen på mig.
Att komma till tals med småskuttarna har sina sidor.
Det är som att lugga granit.
Jag vet arbetare som måste gå ut på landsvägen
för att få sig ett bloss
och som äter ute i vinterkylan.
Det finns idiotiska arbeten.
Det är sant att maskiner
är mycket viktigare än människor.
Människor är billiga,
annars skulle inte sådana sysslor finnas.
Vad jag rekommenderar för lösningar?
Jag har inga patentförklaringar
Ett vet jag: Vi måste hålla ihop.
Och att vi måste lära oss mera om allting.
Insikt är en bra vapen i kampen
Då kan man argumentera sönder alla undanflykter.
Det gäller också lönerna.
**********************
Nu har alliansen lagt ner arbetsmiljöinstitutet, minskat anslagen till arbetsmiljöverket, minskat anslagen till komvux, tagit bort stödet till EnBokFörAlla, slopat gratis museibesök, lagt förslag om en gymnasieskola där de praktiska linjerna inte ska ha obligatorisk högskolebehörighet, genom den förändrade a-kasse avgiften har man orsakat flykt från facket. etc etc
Det är inte enstaka händelser. Det är en väl planerad strategi. Man vill faktiskt ha tillbaka en i grunden förslavad och outbildad underklass som kan skura ens golv och tvätta ens kalsingar. Helst utan att besvärliga och kompetenta arbetsmiljöombud lägger sig i.
nyabrittas 
Stig Sjödin, ja. Jag kände honom en smula, publicerade honom också i Aktuellt i politiken (s), på min tid som redaktör ett socialdemokratiskt familjemagasin med plats inte bara för politik utan också kultur.
Här får du en Sig Sjödin-dikt, mer anpassad till den rådande årstiden.
Så här kunde sommaren vara på 1940- och 1950-talen, då när jag själv fortfarande fanns mitt inne i arbetarklassen:
En dag till landet resa
En dag till landet resa
och plocka blåa ärenprisen
och höra livets stön ur skäggig
fågelholk
En dag till landet resa
och bada många veckors fattigsmuts
En dag till landet resa
till humlens sträva blad lövsångarjublet
på hagens tuva sitta
naturligt så att säga
och tugga smörgås och känna nära
all enkel självklarhet
all ävlans djupa mening
övervaka övervara utstå
tumma lite grand på gräs och fåglar
låtsas vara glad åt mygg och klifän
och sedan luta huvudet mot himlens kuddar
kanske på en dammig hemväg
pinndjävlas med en ormslå
eller röva ett fång doft ur häggen
En dag till landet resa
med returbiljett och ryggsäck
och komma hem och säga underbart och
o
sedan klösa söndag bort från almanackan
(Till Gunnar Björling)
Stig Sjödin
Ur ”Sommarpredikan”, 1947
Tack för dikten
Ja min pappa var ordförande i SSU-Facklan i Sandviken på 30-taket och tog in Stig som medlem i Partiet. Min morbror seglade med Stig på Storsjön. Det är han som kallas Viktor i Stigs prosaberättelser om de där åren.
Själv träffade jag aldrig honom.
Tänkte lägga till en strof från en dikt som vi satte på pappas dödsannons. Jag och min syster var helt överens om att vi skulle hitta en dikt av Stig Sjödin som var passande. Vi satt i Stig Sjödin rummet i Sandvikens stadsbibliotek och läste. När jag läste sista strofen i en av dikterna visste jag att det var rätt och pappa blev med ens närvarande i rummet. Min syster och jag grät lite och här är den:
Jag tror nog att far min reder sig i himlen
ty det är där han är om det är rättvist
Den som alltid passat tiden och gjort rätt för sig i över femtio år
bör få umgås med de andra änglabarnen