Vårt förakt för svaghet

1972 skrev Harald Ofstad en bok. Han var professor i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet för de som inte visste det.
Titeln var: Vårt förakt för svaghet: Nazismens normer och värderingar – och våra egna

Jag återger här ordagrant förordet till pocketupplagan som utkom 1979

****

I stigande grad rangordnar vi människor som mer eller mindre värdefulla: elitmänniskor och mindrevärdiga, A-lag och B-lag.

Vår inlärda respekt för demokratins symboler gör att vi sällan använder sådana uttryck. Men verkligheten stämmer inte med symbolerna. Utslagningen och klasskillnaderna växer – nationellt och internationellt. Det ekonomiska systemet teknifieras och koncentreras, och människor som inte passar in i systemet överförs till B-laget eller förtidspensioneras och deras självaktning blir knäckt. Invandrarna får skitjobben och diskrimineras, och stora grupper av ungdomen känner sig onyttiga och värdelösa.

Vi har ju socialhjälpen. Men hur effektiv är den? Konserverar den inte ofta utslagningen? Kan den administreras på ett sätt som återger den utslagne hans självaktning? Och hur länge har vi den? I land efter land börjar man nu kräva lägre skatter och nedskärning av socialbudgeten. Eller med nazismens ord: Det finns inget skäl att ge ut pengar på dem som är dömda till undergång. Låt dem gå under. Det blir billigare – för de lyckade.

I ord bekämpar vi imperialismen, men i verkligheten lever vi gott, delvis tack vare andra länders fattigdom.

Och de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Och när de fattiga kräver att de rika ska uppge sin särställning, får de till svar att den är förutsättningen för världens rikedom och därigenom för att de fattiga inte är fattigare än de är. – Så försöker de starka att beröva de svaga också protesten.

I förordet till första upplagan skrev jag: ”Om vi håller upp nazismen som en spegel för oss ser vi våra egna drag förstorade, men just därför så avslöjande.” Orden har ännu större aktualitet i dag.

******

Jag undrar vad prof Ofstad skulle säga i dag. 30 år efter han skrev ovanstående förord. Nu finns han inte längre i livet eftersom han avled 1994. Hans ord äger emellertid ännu större aktualitet nu.

Klart är att vi alla borde läsa mer praktiskt filosofi a la Harald Ofstad för att försöka omsätta dagens politik till vad det egentligen är frågan om. Likheterna med det tankegods som används i retoriken i dag har skrämmande likheter med det grumliga tankegods som fördes fram i Mein Kampf. Jag kommer nog att återkomma till detta senare. Själv är jag lycklig ägare av en bok från hans penna men jag har förstått att det finns fler böcker som jag ska försöka samla på mig.

5 responses to “Vårt förakt för svaghet

  1. Pingback: En lektion i demokrati…. eller var det tvärtom? « Tankar från Västanbäck

  2. Pingback: Smolk i glädjebägaren! « Tankar från Västanbäck

  3. För mig är det nyliberalismens ekonomisering av verksamheter, vilken startade för c:a 30 år sedan, som så till den grad styrt även offentliga arbetsgivare att om man lyckas ”bli av med” en arbetstagare, som inte är vid full hälsa så upplevs det som en triumf (!). En triumf för den egna snäva budgeten och därmed en fjäder i hatten för arbetsgivarrepresentanten. För långt driven budgetisering och sifferraseri har gjort att sunt förnuft och medmänsklighet fått vika för ekonomisk kortsynthet och styrning. Medmänsklighet ryms inte i räknenissarnas regelverk. Människor har olika kapacitet i arbetslivet över tid, men ekonomer räknar med och syns ha fått arbetsgivare med sig på sin sida i att de enda önskvärda är anställda med en kontinuerlig hundraprocentig hälsa och arbetskapacitet.

    Jag tror alltså inte att det är partipolitik utan nyliberalism och ekonomisering av allt mätbart, som lett fram till vårt numera alltmer inhumana samhälle.

    På 1960- och 70-talet tog man ansvar både inom privat och offentligt arbetsliv och omplacerade många som inte orkade med sin gamla sysselsättning p.g.a. hälsoskäl. Det var på den tiden när arbetsgivare kände sig bemyndigade, använde båda hjärnhalvorna och tog medmänskliga hänsyn, som därtill säkert var samhällsekonomiskt riktigt, men som inte passar in i dagens arbetsliv med smala ekonomiska stuprör som leder ner till slimmade ”egna” budgetar.

    Vi lever i en av världens rikaste nationer men det nyliberala tänket och alla snäva budgetar gör att vi numera inte tycks tro oss ha råd att agera medmänskligt och det sorgliga är att det gör vi inte heller!

  4. Du har helt rätt.

    För mig är det skrämmande att nazismens ideologi och värdegrund har anpassats till dagens verklighet. Nu heter det nyliberalism. Vi avrättar inte de handikappade och oliktänkande och av en föraktad härkomst. Men vi knuffar ut dem ur gemenskapen och tittar bort när de tigger på gatorna med öppna sår på¨kroppen. Det sker i Paris och det sker i Brussel och lite varstans i våra stora städer i Europa. Det sker i Stockholm

    Det finns de som menar att Hitler ändå vann andra världskriget eftersom många av de ideer som låg till grund för tredje riket är accepterade i dag. Tyvärr har en del av dessa ideer också vuxit in i SAP.

    Dags att spola bandet framåt och ta in mera solidaritet och rättvisa i samhället. Det finns resurser och om vi ska göra någon verklighet av ”alla ska med” så är det rätt så bråttom nu,

  5. Pingback: Mer om de som är lata och inte jobbar!!! « Tankar från Västanbäck

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s