Tvära kast

I dag var en dag med tvära kast. Knappt att man hängde med i svängarna.

Första som hände var att båda hanhundarna smet till skogs när de skulle in i hundgården. Det är klart att när lilla söta tiken är på höglöpen är det inte så lätt för dem. Tack och lov var det intressantare att vara på gården än sju mil bort så de pilska hundarna kom snabbt tillbaka.

Nästa som hände var ett två timmar långt möte för att diskutera finansiering av mitt medicintekniska projekt. Ska vi söka Eurostar eller ska vi försöka hitta privat finansiering av hela projektet? Efter kontakt med Vinnova blev det klart att det senare var det enda tänkbara med det konsortium vi har. Vi ska validera min och Pauls patenterade mätprob för att i detta fall diagnostisera diabetesrelaterade hudförändringar. Tanken är att vi ska kunna erbjuda medicinkliniker och vårdcentraler en enkel och objektiv metod för att kunna kolla efter när det börjar bli risk för allvarliga hudförändringar. Den allvarligaste formen av senkomplikation hos diabetiker är svårläkta sår som i värsta fall leder till amputation. Kostar svenska samhället i runda slängar 4-5 miljarder per år + det mänskliga lidandet. Vi tänker också att det skulle kunna användas till att utvärdera behandlingsmetoder. Jag somnade lite när de två gubbsen pratade affärsplan och företagsstart och liknande. Mitt intresse är själva forskningsdelen. Det där andra begriper jag bara inte. Vi hoppas komma igång på allvar i januari 2010.

Nästa var begravning i Holmsunds kyrka. Gunilla i sopranstämman gick bort i somras alldeles för ung. Byta om till sorgkläder, hitta körpärmen och iväg. Det var väldigt känslosamt. Vi sjöng ”sommarpsalm” i början av akten från läktaren och sen ”bred dina vida vingar” vid båren. Tårarna rann och alla snyftade och grät. Vid minnesstunden sjöng vi några sånger till. Den absolut vackraste sången var ”En morgon när fåglarna spelade” av Alf Hambe. En av tenorerna sjöng solo. Vi sjöng den som en tröstesång både för kören och för de andra sörjande.

Ja så där är livet. Ibland upp och ibland ner men i dag känns det det blev för mycket på en gång.

ps: I går skrev jag till dotra i kommentarsfältet på mitt förra inlägg att jag skulle ge henne en utbildning. Det blev så att hon gav mig en lektion i stället. Mer om det senare—   antingen i dag eller i morgon! ds.

Så här ledsna var vi allihopa

gunilla-waldenstroms-begravning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s