Stig Sjödins bästa? Hjalmar Branting in Memorian

Jag har ett litet häfte som följde med en CD-skiva som jag fick av föräldraskapet för bra många år sen. Där finns en helt fantastisk dikt av Stig Sjödin. Läs och begrunda! Här har vi hela arbetarrörelsens själ. Betydelsen av att organisera sig men också betydelsen av att inte fastna i gamla lösningar.

Dikten är lång jag vet det ..

När klockorna i Adolf Fredriks kyrka talar om att arbetsdagen börjat,
hör jag en röst som talar om besinning.
Den har malmens klang: Böj dig inte slaviskt under varenda formel
Och som en ros på 1 maj lyser orden:
Vad som betyder någonting är att arbetarklassen samlar sig
och beslutar att medvetet sträva mot en samhällsordning där inte
ett litet fåtal skördar lejonparterna av frukterna
Det handlar om allas arbete, allas lön.

I de förenklade motsatsparen finns sällan någon sanning,
som täcker hela verkligheten.
Du tolkar inte livet med uppror och extas.
De måste paras med analys och kyla.
Färdriktningen är inte totalt beskriven med de mäktigt skallande befrielseropen:
Till den måste du foga med murbruk, svetslåga, hammare och nit
den ständigt förnyade solidariteten.
Orden innebär organisation, likaså rörelsen framåt.

I denna tid, när befrielsen mäts i hela hav av blod,
en tid som kan förlama dig med avsky,
återstår endast en tålmodig besinning.
Och insikten att ingen formel,
hur dräktig den än är med appeller och lockande slagord,
för alla tider visar ditt uppror vägen.

Den som saknar framtid tycker att livet är för kort och att det förflutna är en skog av orättvisor.
Där ser du förklaringen till de liknöjdas förlamning.
Först när du inser att din insats, din handling
ingår i ett större och djupare mönster har du en framtid och känner att syre förnyar ditt hjärta.
När jag tyder innebörden i den unge astronomens ord.
så finnar jag att framtiden är det enda vissa.

Jag kan smälta vax och lägga på livets plåt
och låta bitterheten etsa in för evigt
vad jag sett av orättfärdigheter.
Jag kan fösa ihop århundradens elände, fasor, katastrofer,
jag kan fylla kökssoffor, vedbodar, uthus med svikna förhoppningar
och kröna detta berg av saknad med vägglöss och lungsot
och ge min hunger extra bränsle
med några generationers blåställ, träskor, svett och valkar och därmed fastställa det meningslösa i alla ävlan.
Jag är likafullt överväldigad från det ögonblick ordet når mig inifrån organisationen:
solidaritet är kunskap och besinning.

Jag ser en man i kravallernas mitt,
i ett korsdrag av vinande sablar.
Han behåller hatten och besinningen på.
Han fortsätter att lugnt argumentera.
Därmed anger han färdriktningen.
De ideologiska mallarna förändras från tid till tid , precis som verkligheten,
men uttolkarna svär sig fast vid det entydiga.

Det finns bara ett entydigt.
Solidaritet fotad på kunskap
och förmåga att avböja varje förenkling,
varje formel som gör anspråk på att gälla i alla tider.
Till sist blir allt en fråga om öppenhet
och ett tålamod som inte låter sig tvingas på knä.
Det finns i våra sånger om friheten.

Detta levande ord söker du förgäves i monumentets tyngd.
Där är endast en del av gärningen beskriven.
Ögonblicket fångat i gjutarens form
håller fast framtiden, förstelnar den till ogripbar massa.
Metallerna talar inte.

Det finns en stig att gå i skrifterna
den slingrar sig mellan raderna
den förändrar sig under färden
Där kan du, gläntvis, möta det levande ordet.
Socialism, heter det
Det kränker inte, begränsar inte, förnedrar ej
och det är inte liktydigt med våld
Det kan också skrivas Fred.
Det riktar sig till arbetets söner i alla generationer, det är gränslöst.
Därför beskriver det framtiden.

I fem år passerade jag dagligen kyrkogården
med den enkla stenen, där röda tulpaner brinner om våren,
rosor om hösten

En frostig februaridag med kajor i träden
såg jag en man stå vid graven, med blottat huvud
med kroppen böjd som en fråga.
Han stod där länge, österhimlen brann som arbetarfanor.
Jag mötte hans lugna, förvissade ögon när han gick.
Och framtiden överfördes till mig i häftiga vågor
och jag kände kamraternas händer,
de som vill fördela frukterna lika.

*****************************

One response to “Stig Sjödins bästa? Hjalmar Branting in Memorian

  1. Pingback: Norges nya utmaning är också Sveriges | nyabrittas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s