Mer om skolans organisation…. och gillesocialism!!!

I dag hade vi budgetdiskussion i skolnämnden med anledning av ekonomiska läget. Vår ordstyrare Han(s) hade bett om material från tjänstemännen om nyckeltal för hela skolans verksamhet. Det var lärartäthet, vilka personalkategorier som fanns på de olika gymnasieskolorna etc..  Varenda siffra i budgeten fanns framlagd för granskning. Vi ska jobba med detta i nästan två månader och målsättningen är att banta så lite som möjligt på undervisningsverksamheten ute på skolorna.

Vi måste komma ihåg varför det blev intressant med fristående skolor. Var det inte så att efter skuldsaneringen efter förra borgerliga regeringen så tillät vi den kommunala skolan att förfalla på olika håll och kanter. Därför steg efterfrågan på alternativ. Nu i denna kris måste vi verkligen vinnlägga oss om att besparingarna ska gå ut så lite som möjligt över den pedagogiska verksamheten.

I detta arbete är vår roll som politiker otroligt viktig. Vi ska strida för att de resurser vi har till förfogande verkligen hamnar där den ska. Dvs hos eleverna på gymnasiet och i vuxenutbildningen. Varenda sten ska vi vända på. I ett system med en odefinierad skolpeng går ju inte detta. Då blir det osthyveln som gäller.  Det är ju detta som är själva kärnan i varför det är så viktigt med en demokratiskt styrd skola.

Jag la fram en tanke för nån dag sen hur man skulle kunna organisera skolan.

Det är ju självklart så att en form inte passar för alla skoldistrikt och alla föräldrar och elever. Att ha en helt föräldrastyrd skola passar säkert några men knappast alla. Lite av gillesocialism över det faktiskt. För att citera Frans Severin (1924) i frågan om industriella gillen:

De industriella gillena bli alltså ett slags självstyrande samhälleliga förvaltningsorganisationer vilka dock inte äro alldeles oavhängiga av varandra och av samhället i sin helhet. Sålunda bli gillena exempelvis icke ägare av de produktionsmedel, de ha till uppgift att förvalta och bruka med oinskränkt rätt att handhava dem eller de produkter de framställa som de finna för gott. ”För vårt vidkommande äro vi klara över att gillet bör icke och får icke bli den absoluta ägaren av sina hus och produktionsmedel”. (Hobson) Gillet äger alltså inte rätt att förskingra eller schackra med egendomen den är överlämnad till dem av samhället för att brukas i samhällets intresse.

Spännande tankar om man byter ut gille till föräldrastyrelse…   och gör lite andra justeringar. Men det kräver verkligen en hel del av föräldrarna.

Viktigt är i alla fall att man ser till att föräldrar, och för den delen elever, ges reell möjlighet till inflytande…  i extremfallet enligt gillesocialismens ide-innehåll men åtminstone att varje skola har ett skolråd med vettig representation.

6 responses to “Mer om skolans organisation…. och gillesocialism!!!

  1. Jaha
    Tänkte att nån skulle diskutera här, Nähä
    Då diskuterar jag väl med mig själv då. Vän av Ordning har hört av sig..

    VaO: Men Britta, personalen då?
    Britta: Ja det är klart att de måste också ingå i ”gillet”. Det var ju det som var själva tanken från början.
    VaO: Aha vem ska ha majoriteten då??
    Britta: Ja, se det var en bra fråga. Kanske ska det vara lika delar men att ordföranden, rektorn har utslagsröst men att man måste eftersträva konsensus
    VaO: Men har vi inte redan närmat oss detta i intraprenaderna
    Britta: Kanske, men föräldrainflytande och elevinflytande måste regleras på något vis

    VaO+Britta: HUR MAN ÄN GÖR SÅ ÄR VAD SOM HELST BÄTTRE ÄN EN STYRELSE SOM INTE BARA STRÄVAR EFTER STÖRSTA MÖJLIGA SAMHÄLLSNYTTA UTAN OCKSÅ MÅSTE SE TILL ATT DELA UT VINSTER TILL AKTIEÄGARE OCH GE ÖVERSKOTT TILL BOLAGET

  2. Alla är inte hemma på onsdagar!🙂

    Men jag vill gärna diskutera det här, och har så gjort i mycket lång tid, i högerspökets skugga, för att uttrycka det milt.

    Problemet med staten är ju, som också Erik Laakso påpekar, att i en demokrati så kan det hända att den ibland regeras av en borgerlig allians, ibland av en socialdemokratisk. Landvinningar på välfärdens område som gjorts skall då plötsligt förvaltas av ”de andra”. Politiken förvandlas i ett sådant klimat fort till en kamp om vem som är den bäste förvaltaren, moderatstämman ger ett vältaligt uttryck för detta.

    Min tanke är då att staten borde vara ”beställaren”, andra ”utföraren” av värlfärdssamhällets uppgifter och målsättning. Detta kan ta sig många former, men det viktiga måste ju vara en gemensamhetsprincip i botten.

    Det är i grund och botten en maktfråga, det måste inte vara en ägandefråga, men inflytandet och målsättningen måste ”utgå från folkett”. Annars får vi ett indivuduellt ”samhälle”, var och en åt sig själv.

    Det har genom tiderna prövats flera former för detta. Det mest radikala var ju det planekonomiska projektet i Östeuropa och Asien. Det har ju med eftertryck visat sin oduglighet. Det förmåde varken utvecklla välstånd eller förenas med demokrati, så det måste vi bara vända oss ifrån, även om det framförs av aldrig så ”goa gubbar och gummor” i svensk politisk idyll.

    Återstår då alltså en politisk demokrati i en marknadsstyrd ekonomi. Gillesocialismen pekar ut en väg, kooperationen en annan, JAK-bankens finasiering och islamiskt räntefritt bankväsende ytterligare ett, föräldrastyrda skolor, privat eller samhällsägda, är en möjlighet, i stiftelseform (vars avsaknad av insyn är den sämsta formen), kooperqtiv, AB, kommunala bolag, kommunala, statliga.

    Många ägarformer är möjliga, det viktiga är ända kvaliteten på verksamheten och friheten att utveckla nya pedagogiker, vårdprogram, driftsformer. Och att insyn och inflytande för de som ytterst betalar kalaset säkras.

    Jag tog en runda kring de frågeställningar som du och VaO tog upp, men det kanske inte gör något?

  3. VaO var jag själv som du kanske förstod. På denna sida skriver jag mina tankar och det är så att verksamheten i hjärmkontoret ofta fortsätter efter att bloggposten är ivägtryckt.

    Du har rätt i att man måste tänka på att (s) inte alltid har makten. Vi lever ju i en demokrati. Tidigare har vi klarat oss från tvära kast med hjälp av tvåkammarriksdag. Det har också varit tradition att ta viktiga politiska beslut i konsensus. Inom skolpolitiken och inom försvaret till exempel. Denna alliansregering har brutit den traditionen.

    Jag känner inte till någon i Sverige som förordar planekonomi. Allra minst inom (s).

    Jag är övertygad om att vi måste som politiker våga lämna ifrån oss lite eller mycket av makten och beslutanderätten över verksamheten i skola vård och omsorg till de som är närmare. Det kan vara personal, anhöriga. brukare etc… därom är vi överens. Jag tror också att det skulle kunna vara kvalitetshöjande. Framför allt skulle människor få en helt annan frihet eftersom de får vara med och påverka sin egen situtation antingen för sin egen del på sin arbetsplats eller för någon anhörig. Inte bara stå där med en löjlig skolpeng i handen och försöka välja mellan en rad av allt sämre alternativ.

    Har emellertid svårt att se hur man genom att bara vara beställare av välfärdstjänster kan utveckla välfärden och bevara gemensamhetsprincipen. Det är ju det som pågår nu och det är inte särskilt lyckat i många fall.

    Det finns naturligtvis både bra och dåliga exempel med olika utförare såväl kommunalt som privat. Men det finns osedvanligt många dåliga exempel inom den privata branchen. Alla skattemedel som avsatts i skolbudgeten går exempelvis inte till pedagogisk verksamhet eller skolhälsovård etc. De blir i stället bolagsvinster. Det system vi har i dag är dessutom kostnadsdrivande och verkar segregerande och det är faktiskt inte bra. Många i partiet är överens om att något måste ändras. Frågan är hur?

    Ett första steg måste i alla fall vara att lagstadga om ordentlig insyn och revision av skattefinansierad verksamhet, vinstbegränsning, och kommunalt veto mot nyetablering.

  4. Hej Britta,
    nej det är ingen som förordar planekonomi, men det är förvånande många som argumenterar för den. Men det är en annan diskussion. Kanske?

    När jag tänker på välfärden så tänker jag inte bara på skola och vård. Jag tycker t.ex att a-kassan var bättre då den bars av medlemmarna, inte staten. Idag hade det säkert inneburit högre avgifter men det hade också gått att bära, med progressiv avgift och stark känsla av ”ägarskap” hos medlemmarna. Förstatligandet av a-kassan, visserligen pyntad med fackföreningsvimpel, gjorde att hela frågan om arbetslöshetsersättningen blev en fråga om ersättningsnivåer i stället för kamp för arbete och avgiftsbefrielse i stället för medlemsbeslut. Det blev en servicefråga, inte en kampfråga helt enkelt. Det har varit skadligt för den fackliga rörelsen, i mycket högre grad än avgiftshöjningen 2007.

    Men åter till dina exempel. Du skriver ”Det är ju det som pågår nu och det är inte särskilt lyckat i många fall.” och där har du i grunden väldigt fel. Extern verksamhet uppgår i dag till mellan 15 och 20 % och att påstå att det är där misstagen begås lär vara svårt att bevisa. Sanningen är ju den att hela vårdsektorn befinner sig i kris. 20% av alla kostnader går åt till att behandla misstagen som görs i vården. Lidandet frö enskilda människor kan vi ta upp en annan gång. Stockholms landsting köpte ett journalsystem för 1, 6 miljarder kronor som inte fungerar. 1,6 miljarder! Så eländet inom vården är nog ganska jämlikt fördelat mellan verksamheterna. Så att det läget lägga all sitt politiska fokus på en principell fråga om vinst och en i sammnhanget försumbar summa, 39 miljoner vilket motsvarar några dagars räntekostnad för de förslösade 1.6 miljarderna, det är att begå politiskt självmord. Och ett i mitt tycke fullständigt verklighetsfrånvänt förakt för 2 miljoner medborgare i regionen. Och det är ju ingen okänd fråga, Vårdförbundet har bedrivit en kamp mot nedskärningarna i vården unde flera årts tid mot bakgrund av detta slöseri. Men vi socialdemokrater gillar inte sjuksköterskor så deras kamp får klinga ohörd. Det är skamligt helt enkelt.

    Jag får återkomma med synpunkter om skolan och segregationen. Där finns fler sidor att beakta.

  5. Ja vården tar jag inte så gärna debatter i . Kan det för dåligt. Då måste jag plugga. Och det har jag inte riktigt tid med dessa dagar med terminsstart och annat

    Apropå a-kassan så har min arbetarkommun en motion till partikongressen som stöder det du skriver. Lyft ut a-kassan ur statsbudgeten. Man får hoppas att den får genomslag.

  6. Med kloka arbetarkommuner finns det hopp.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s