Om att säljas på kommunen till lägstbjudande..

Mina föräldrar var väldigt aktiva i föreningslivet. Arbetarrörelsen, idrottsrörelsen och nykterhetsrörelsen. I IOGT i Sandviken fanns en studiecirkel som aldrig tog riktigt slut utan pågick i decennier. Det var bara ämnet som byttes ut. Mina föräldrar var så klart med i den. En av deltagarna var John Svensson. Han var en gammal man med vitt hår, lång och ståtlig.

Mamma berättade: John auktionerades ut på socknen till lägstbjudande!

Hon förklarade också för mig vad det innebar. Att folk fick lägga bud på dåtidens socialfall och att den som bjöd lägst fick just denna summa som ersättning från socknen för att ge mat och husrum åt personen i fråga. De gamla och orkeslösa gick för ganska höga summor och  ibland så hamnade de i en låda ute i fjöset där de fick leva sina sista dagar. De unga kunde ”säljas” för låga summor eftersom de kunde utnyttjas som gratis arbetskraft.

Jag kan inte hjälpa det. Men jag har så svårt för att inte dra paralleller till dagens anbudsförfarande när det gäller vem som ska få driva äldre och handikapp omsorgen i kommunerna. Försäljning till lägstbjudande är vad det handlar om.

Ja ja jag vet. Det är inte alltid bästa kvaliteten i kommunal omsorg. Det finns bra privata alternativ och det finns bra kommunala. Det finns dåliga privata alternativ och ibland riktigt usla. Antagligen är det lite bättre kontroll på verksamheten nu än det var då.

Men ändå. När detta kommer upp till debatt så ser jag John Svensson framför mig. En fin gammal man med stolt hållning, men som utsattes för den värsta förnedringen på sin tid. Att säljas på auktion till lägstbjudande.

Det måste finnas ett bättre sätt att organisera välfärdsverksamhet än dagens så att man garanteras hög kvalitet. Varför inte prova kommunala intraprenader i större utsträckning eller rena personalkooperativ där anhöriga tar plats i styrelsen. Personalen och de anhöriga har ett intresse av att varenda skattekrona används på bästa sätt till de som är vårdtagare på ett boende. De har inga som helst intressen av att skicka vinster till aktieägare.

Vi måste också vara ödmjuka. Det fanns ibland både misshushållning och ineffektivitet i det gamla systemet. Allt var inte bättre förr. Men dagens marknadslösning känns för min del fullkomligt vansinnig ur mitt socialdemokratiska perspektiv.

8 responses to “Om att säljas på kommunen till lägstbjudande..

  1. Eva Hillén Ahlström

    Tack för detta inlägg, Britta. Du har på ett fint sätt formulerat precis det som jag tror att många av oss känner. Att som Simone så fint uttrycker ”Att ha fötterna i historien men siktet framåt” /…/ i en kommentar på sitt inlägg ”Jag är mer Sosse än du!”

    /Eva

  2. Kram till dig, Eva.

  3. Björn Andersson

    Har hört en liknande berättelse från en farbror när jag jobbade i hemtjänsten, Han berättade att hans föräldrar var statare. Hur de fick flytta från gård till gård. När hans pappa var barn så dog hans föräldrar. Då auktionerades han ut till en bondefamilj där han fick slita hårt hela sin barndom.

  4. Ja
    Det var en ond tid. Människovärde räknades i pengar. Snart är vi där igen. Kanske inte på samma sätt som då men på andra sätt.

  5. Diskuteras inte vårdens struktur från lite fel håll? Privat, kommunalt, intrakommunalt etc. Spelar det någon roll för människovärdet? Är det inte så att om beslutet ”av vem”, ”hur” och ”var” vårdtagarna skall vårdas ligger hos vårdtagarna så är det *direkt* en helt annan sak än om en tjänsteman skickar ”Adolf” eller ”Fia” till vårdstation N? Om de äldre fick välja, spelar det då roll om deras val leder till att del av skattepengen hamnar hos de som driver den *önskade* vårdinrättningen? Är det inte vårdtagarna och deras önskemål som skall sättas främst snarare än ideologiska ideer om vad skattepengar skall användas till som diskussionen borde handla om?

    Tag exemplet om fattigaktionerna. Vari ligger det förnedrande? Jo att vårdtagaren inte har en talan utan är ett passivt och maktlöst objekt som inte har något val än att finna sig i myndighetens beslut. Fattigaktion eller socialtjänstebeslut. Så länge den svage inte ges en talan så förminskas och förnedras denne. För mig stavas Medborgarrätt valfrihet och inte politisk dogm om vem som skall bedriva olika verksamheter.

  6. I all hast. Är på väg från jobbet till ett möte

    Jag håller med dig i vissa frågor. Att vara ett passivt och maktlöst offer är inte värdigt något system. Jag hörde i går ett reportage om flickan ”Elin” som efter frivillig fosterhemsplacering skickades runt till olika fosterhem och slutligen pacerades på ett privat vårdhem där hon 13 år tog livet av sig förra året. Misshandlad och troligen våldtagen.

    Det är just sånt som måste undvikas.

    Jag håller också med dig om att man ska kunna välja. Flickebarnet ville faktiskt flytta hem till mamma men fick inte. Den svage ska ha en talan. Hon fick inte komma till tals. Vi måste fundera på vilken typ av organisation för skattefinansierade välfärdstjänster som är bäst för de som har behov av dessa tjänster.

    Jag känner att när människan förvandlas till en vara på en marknad så är det något som är riktigt fel. När skattepengar som är avsedda för vård och omsorg går till annat än just detta då reagerar jag.

    Men ber att få återkomma ……

    • Ja jag fortsätter nu i kväll efter ett stormigt arbetarkommunmöte. Det är högt i tak i vår arbetarkommun i Umeå. Roligt roligt..

      Jag menar nog att fattigauktionerna var förnedrande på fler sätt än att personen som såldes var ett passivt och maktlöst objekt. Att bli såld på auktion offentligt när hela socknen såg på måste ha varit fruktansvärt. Arbetsförmågan bedömdes, aptiten bedömdes, viljan att lyda bedömdes… etc. På detta sattes ett pris. Till detta kommer också vetskapen om att det inte finns några nära och kära som kan rycka in.

      Ja Christer. Organisationsformen kan aldrig och ska aldrig överordnas respekt för människan som behöver samhällets stöd i en vårdsituation. Därom är vi fullständigt överens. Dåligt utförd äldreomsorg blir inte bättre för att det är en kommunal inrättning. Jag anser precis som du att en människa i största möjliga utsträckning ska få göra sina egna val. Men jag är också övertygad om att vård och omsorg ska organiseras utan vinstkrav. Jag har angivit några exempel ovan. Jag tror benhårt på förstärkt personalinflytande. Det gäller ju inte bara att vårdtagaren ska ta makten över sitt liv. Det gäller i lika stor utsträckning för personalen. Här måste vi i socialdemokratiska partiet sätta oss ner och förutsättningslöst resonera och komma överens om tagen. Möller sa på sin tid ungefär följande: varje skattekrona som inte används rätt är en stöld från folket. Det var sant då och lika sant nu.

      Tillägg i dag tisdag: En verksamhetschefs viktigaste frågor ska vara: vilka vårdbehov finns och hur ska vi uppfylla dem på bästa sätt så att de boende och de anhöriga är nöjda, vilken kompetens har personalen och hur ska man ta tillvara den kompetensen och utveckla den. Där ska inte finnas utrymme för ytterligare en fråga: Hur kan vi maximera vinsten till aktieägarna!

  7. Gooo mamiiii!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s