Om nödvändigheten av andningshål.

Häromdan blev jag påhoppad. Helt utan förvarning och av nån som jag inte förväntat mig det av. Sen mådde jag inte bra!
Så i dag hade jag min sånglektion hos Ania. Håller på med Die Seeräuber-Jenny.
Så himla härligt att få säga att alla ska dö och få ropa ”Hoppla” när huvudena faller. Jag hade inte övat så mycket som jag bort men ändå….

Wenn man fragt, wer wohl sterben muss.
Und dann werden Sie mich sagen hören: Alle!
Und wenn dann der Kopf fällt, sag ich: Hoppla!

Underbart och nästan all ilska och upprördhet försvann.

Sången handlar ju om Sjörövarjenny som (i min tolkning) har blivit utnyttjad och förnedrad av vissa karlkräk i London. Hon har en dagdröm.  En dag kommer sjörövarskeppet till kajen och männen smyger in i stan och fängslar dessa karlkräk och för dem till henne. Hon får frågan ”Vilka ska vi döda?” och hon svarar Alla. Sen ropar hon ”Hoppla” när huvena rullar och seglar iväg i skeppet.

Tolvskillingsoperan så klart. Och jag tar den på originalspråket fast inte så många förstår tyska i dag.

Jag tror att alla människor har behov av dagdrömmar för att klara av en grå vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s