Svår balansgång….

Har just kommit hem från Turkiet efter en utbildningsresa med fullmäktigegruppen i Umeå.

Intressant och spännande men samtidigt skrämmande.

Vi har träffat vänliga människor och fått ta del av en för mig delvis helt ny kultur. Men jag har också sett de många poliserna på gatorna en del med k-pist i handen och fingret i närheten av avtryckaren. Vi har också fått se sex-handel helt öppet inne på en restaurang.

Hemma igen fick jag en rejäl skrapa av yngsta dottern. Varför frågade du inte hur de tänker visa upp minoriteternas kultur under huvudstadsåret, exempelvis den kurdiska kulturen! Om de nu överhuvudtaget tänker göra det! Varför tog du inte upp och frågade den socialdemokratiska borgmästaren hur de arbetar i människorättsfrågor vad gäller minoritetsgrupper! Och hur de tänker i dessa viktiga frågor. Varför är ni så mesiga i ert parti. Skulle ni ha kunnat åka till Nazityskland och lett vänligt och pratat om väder och vind med Hitler?

Ja, nu var det så att vi bestämt innan att hålla en låg profil i dessa frågor. Särskilt känsligt hade det varit gentemot socialdemokraterna i Turkiet eftersom de hotas av uteslutning ur socialistinternationalen.

Jag vet att kurderna i Turkiet inte vågar prata kurdiska öppet och de får inte ge sina barn kurdiska namn. Det mördas en hel del kurder i Turkiet.

Men vad hade varit bäst? Att ställa de stenhårda och för oss självklara frågorna till de människor vi mötte på de officiella mottagningarna. Det hade så klart varit möjligt och det hade ju stått dem helt fritt att prata om något annat, eller vägra svara på frågorna eftersom rummet kanske var avlyssnat. Kanske hade det varit bra om vi markerat tydligt våra åsikter i dessa frågor i alla fall, även om vi inte fått något svar. För att visa att vi vet!

Eller är det bättre att först bygga upp en relation för att långsamt närma sig varbölden! Riskerar man då att det blir för sent till sist eller kommer man sakta att vänja sig vid tingens ordning och fascinerad av den turkiska kulturen lämna människorättsfrågorna därhän.

Jag vet faktiskt inte vad som är bäst. Hade vi suttit på en restaurang eller ett cafe tillsammans med några av de här personerna hade det nog varit lättare att diskutera på djupet. Nu var vi på officiella besök.

Synpunkter?

2 responses to “Svår balansgång….

  1. Det där är ett grannlaga övervägande. Jag tycker nog ändå att ni gjorde rätt. Bygga ett förtroende och en relation först, kanske skaffa sig personliga kontakter i Turkiet som kan utvecklas till ett stöd för de krafter som vill utvecklad demokrati och minoriteters rättigheter. Turkarna är inte dumma, de vet vad vi tycker i kurdfrågan. Kommer man från Västerbotten, som tagit emot så många flyende kurder genom åren så vet de dessutom att vi är välinformerade. En principfast demonstrationspolitik hade nog varken gjort till eller från.

    Däremot hoppas jag att ni får ett besök från era turkiska vänner i Umeå där demokratifrågorna kan få en annan inramning.

    Dessutom är jag nyfiken på vad ni lärde er i Turkiet, allt det ni har att berätta om detta stora land, med sin lilla enklav i Europa, öppningen mot en europeisk gemenskap.

    • Ja det känns som du har rätt där Anders! Vi har i Umeå kommun ett demokratiprojekt med fyra turkiska kommuner. Tre från Bursa och en från Ankara. Så länge man pratar med varann på ett respektfullt sätt så finns en chans att påverka. Men man får inte jamsa på hur mycket och hur länge som helst. Kurderna har det svårt i Turkiet.

      När några av dessa turkar i demokratiprojektet var i Umeå frågade de Lennart Holmlund var närmaste bordell fanns. Jag vet inte vem som blev mest förvånad. Lennart över frågan eller gästerna över att det faktiskt är förbjudet i Sverige. Det gav i alla fall samtliga anledning att reflektera!

      Kvinnan som vi träffade som var i ledningsgruppen för kulturhuvudstadsåret var mycket intresserad av att skapa och upprätthålla kontakter med länder i Europa. Om inte förr så kommer hon hit när vi ska inviga vårt kulturhuvudstadsår I Umeå 2014. Hoppas få träffa henne igen då. Hon är socialdemokrat och varm beundrare av Anna Lindh.

      Tyvärr var det inte tid till att träffa ”vanliga människor” och se deras vardag. Tiden var för kort och den inhyrda guiden mest inriktad på att lotsa oss till olika turistfällor som mattförsäljning och lädermarknad. Jag blev i alla fall mätt på shopping efter några timmar på stora basaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s