Människas glädje

Jag vill denna vackra pingsthelg påminna om denna dikt av Per Gunnar Evander
Den är lång..  ja jag vet men ta er tid att läsa hela. Orden bränner!

Människas glädje

I
Visst var det sant att vi någon gång
kunde skrämmas av vilan och tystnaden i vårt landskap

Visst var det sant att vi kunde ana hotet
i höstmorgonens skuggor och gråslagna dagrar.

visst var det sant att det hände
att våra värnlösa hjärtan
ville sprängas av det bleka dis
som skingrades invid vattnets bryn
eller lättade över trädmassivens horisonter

Visst var det sant att vi lockades tro
att viddernas oförklädda skönhet
och lövdungarnas sinnliga förintelse
bakslugt vaktade på oss
som vore vi redan skadskjutna villebråd.

Visst var det sant att vi frestades förneka
att vårkvällens återkommande vargtjut
liksom sommardagens barmhärtiga silkesregn
ville samsas med vårt blodomlopp
ville tygla vårt sätt att andas

II
Men farligast, förunderligast,
var ändå ingenting av detta.
Farligast, förunderligast
var inte ens tillvarons flöde av nyckfullheter,
inte ens dödens lömska hembesök.

Nej farligast, förunderligast
var du själv,
medmänniska kallad.
som kunde skygga för den utsträckta handen,
som kunde vägra dela brödet
som du menade var ditt och ingen annans,
kunde vägra avstå från sitt överflöd

som bröt onaturliga rågångar
och gjorde kampen mellan ägare och ägda
så skoningslöst ofrånkomlig,
så hänsynslöst självklar.

III
Men visst var det tillika sant
att vi kunde anlita ett giltigt språk,
ömsa meningar och rön av eget slag.,
köpslå om glädjor, rädslor och outgrundligheter;
som gällde det handelsvaror från fjärran bygder.

Och visst kunde vi varsebli brådskan i varandras andetag
och erfara en vresig samhörighet
därför att de rysligt många av oss
var förslavat hemmastadda i en verklighet
som så utan misskund förråade vår vardag.

Så kunde vi också närhelst det föll oss in
vandra de tunnslitna stigarna
ner till sjöstranden
och bara ropa våra namn
och alltid veta
att ekot inte skulle svika oss.

Så kunde vi bevisa för oss själva
att vi trots allt fanns till,
att du var du
att jag var jag
och besynnerligast av allt:
att vi var vi!

Så kunde vi låta oss tro
att det kanske var hela hemligheten med vårt landskap
låta oss tro
att det kanske var hela hemligheten
med att vara människa.

IV
Men hur ofta stod vi ändå handfallna
i vår sorgtagna gemenskap.
alltid barfota i kylan
alltid blottställda i kastbyarnas mitt!

Hur ofta bad vi inte för de våras skull
i samma stund som vi värjde oss för andras böner!
Och hur gärna ville inte frågorna från förr,
de orubbligt tveklösa, ständigt förfölja oss!

Och medan vi bevittnade hur orättrådigt livets nådegåvor fördelades,
medan vanmakt och hunger torterade oss
och rikedomarna förökade sig nästgårds,
fanns till sist inte längre tid och kraft
att grubbla över naturens mirakel och tecken,
fanns inte ork nog att spjärna emot
vad hotelser och skrämslor det än gällde,

fanns inte tid och kraft
att dröja vid ekots bedövande tröst
eller söka efter människolivets undangömda innebörder,
fanns inte tid och kraft till annat
än att ge efter för frågorna
som ansatte oss redan i det skarpa gryningsljuset,
åter och åter,
oavbrutet:

V
Kan det ha varit meningen först
att människa inte skulle vara
människas glädje?

Kan det ha varit meningen först
att annans värde skulle sättas
högre eller lägre än ditt?

Kan det ha varit meningen först
att den börda du bär, oförskyllt eller ej,
inte också skulle bäras av mig?

Kan det ha varit meningen först
att länken mellan det oförlikneliga som är du
och det oförlikneliga som är jag
skulle brista av outtalad fruktan?

VI
Det var när vi insåg att människovärdet
ville urholkas till näst intill ingenting
som en grovlemmad brushane, en apostel söderifrån,
äntrade margarinlådan i hörnet av järntorget
och tog till att orera med det omisskännliga,
messianska eftertrycket.

Hans budskap omfattade en framtid,
glödgad av förändringens vindar.
Han åberopade en låghalt, skäggprydd mäster
som givit dvärgamödan på båten
och lagt nål och tråd åt sidan,
det sades grov i mun, grov i ord,
grov dessutom i den krympta kroppens språk.

Och sändebudet härmade och citerade,
knöt näven och gick till vädjande attack
i sin frälsare lillpalmens namn,
formulerade det vackraste
som någonsin givits mänskigheten som råd och norm:
förenen eder
och bären varandras bördor!

VII
Och det handlade om betydelsen av att vara människa,
det handlade om att vara människas like.
Det handlade om anständighet och omtanke,
om varsamhet med dessa våra minsta,
om rimliga möjligheter till mänsklig tillvarelseform.

Kanske var det fula ord för den som redan var avlastad sitt ok
och som hamnat på rätta sidan om kritstrecket,
som redan såg sitt rike bestå
i kraft av nästans umbäranden och försakelser

Men där stod han i torgplatsens utkant
den förutseende hetsporren,
och drabbade häpna lyssnare med sin förkunnelse
medan hans tunga stämma
slog eko mot fattigkvarterens husgavlar.

VIII
Sålunda såddes ett frö
till något som kallas solidaritet

Sålunda lades i grund ett hopp
om begynnelsen till någonting som kallas jämlikhet

Sålunda tedde sig upprinnelsen
till någonting som kunde kallas en fördjupad,
en förklarad människosyn.

Annonser

28 responses to “Människas glädje

  1. Eva Hillén Ahlström

    Ja, orden bränner. Och lyser.

    /Eva

  2. Britta Sethson

    Tror jag ska be att få recitera den på nästa AK

  3. Eva Hillén Ahlström

    Strålande idé. Jag skulle vilja göra detsamma. Jag skall i alla fall skriva ut den, kopiera och dela ut den.

    /Eva

  4. Den här dikten minns jag med glädje. Den ingick i CDn från 1994 ”Människas glädje” med Sandvikens symfoniorkester: musik av Hans Eklund och texter av Stig Sjödin och Per Gunnar Evander. Jag skrev på orkesterns begäran mapptext till CDn.

    Evander är en författare som jag har läst mycket av genom åren – du hittar recensioner på min blogg under Kulturspegeln, Prosa & lyrik. Jag har också publicerat prosa av Evander i Aktuellt i politiken (s), även infört en intervju med honom där.

  5. Britta Sethson

    Ja Enn

    Visst är det en fantastisk dikt, Den rymmer hela socialdemokratins själ så som den borde gestaltas också i dag.

    Jag tror jag har skrivit det förut, Men: Det var faktiskt min pappa som då för en ofantlig massa år sen överlämnade ABF-orkesterna startbidrag. Det var på 500 kronor och hade tjänats in på cafeverksamhet i ungdomsklubben SSU Facklan då på 30-talet där han var ordförande. Det var också Pappa som gav mig CDn då för länge sen när den kom ut.

    Ja Evander har skrivit mycket som var bra. Hans böcker är av den arten att när man läst färdigt vill man genast börja från början. De har varken början eller slut. Han gjorde också en del fantastiska TV-pjäser. Jag minns särskilt den som handlade om svenske ambassadören Edelstam i Chile i samband med militärkuppen 1973.

  6. Hej!

    Fint att vid sökning på Per Gunnar Evander komma in på din blogg och få läsa denna vackra dikt av Evander. Mycket passande till Pingsthelgen, för det är en dikt med djup andlighet och viktigt budskap.
    Per Gunnar Evander är en fantastisk författare. Oslagbar!

    Du nämner Evanders TV-pjäser. På Evandersällskapets hemsida kan du i verkförteckningen se hans imponerande produktion.

  7. ”Oslagbar” är ingen.Rättare sagt. det är en smakfråga. 🙂
    Men dikten är mkt bra! Så långt är det rätt.
    Hälsningar Karla.

  8. Britta Sethson

    Tack agnetha o karla för kommentarerna

    Har varit ute på vift ett tag och även om jag hade tillgång till internet så hann jag inte sköta bloggen.

    Ska kolla Evandersällskapets hemsida…

  9. Jag har i lugn och ro läst denna dikt. Inte första gången, men det var ett tag sedan.
    Som vanligt pågår livet hös Evander mitt i naturen. Det inger sympati och jag kan mkt väl förstå/känna hur han menar.
    Hans ordval är speciellt: ”silkesregn”, ”dödens lömska hembesök”(suveränt!), ”rågångar”,(används t ex i Veronikas vrede), ”tunnslitna stigar”, ”hemmastadda” (hemmavid är ett ofta använt ord), ”sorgtagna gemenskap” (mkt vemodigt), ”nästgårds”,
    Visst kan dikten tolkas politiskt, men huvudsakligen medmänskligt.
    Jag tycker inte att man ska behöva känna sig ”bunden” när man läser dikten.
    Av ngn anledning griper mig mest avsnittet med de tunnslitna stigarna
    ner mot sjöstranden… Vi ropar…hör ekot som visar att vi finns till.
    Ungefär så…
    Rågångar mellan välbeställda och fattiga/vanliga medborgare. Låter som Dan Andersson! Men är ändå Evanders eget.

    M v h Mona (söderut).

    • Britta Sethson

      Tack Mona för din kommentar. Ja denna dikt kan och bör man läsa fler än en gång…… man hittar alltid något nytt.

  10. Hej igen Britta!
    Jag undrar över TV-pjäsen du nämnde att Per Gunnar Evander har gjort om Edelstam, ambassadör i Chile. Har du kommit på namnet? Jag kan inte minnas den.
    Däremot minns jag TV-filmerna Evander producerade tillsammans med Bengt-Åke Kimbré, t.ex. ”I Puerto hände mig ingenting särskilt”, ”Till Josef med ömhet och ängslan”, ”Per Nilsson var mitt namn”, ”Utmaningen”.
    Bengt-Åke Kimbré avled i juni. Jag hoppas att TV reprissänder deras oförglömliga TV-filmer. Jag har mailat till repris@svt.se.

  11. Jo jag minns den mycket tydligt eftersom jag kände en av skådespelarna i den. Han hade också varit med i en annan tv-pjas som Evander skrivit.

    Men när jag letar på Evander-sällskapets hemsida så hittar jag inget som kan vara just den pjäsen. Kanske den blodiga kusten`?????? passar i alla fall i tid. Man kanske måste fråga Per Gunnar Evander själv.

  12. Vad heter skådespelaren?

  13. Agnetha

    Ja jag försöker förtvivlat komma ihåg hans namn. Han lever knappast i dag. Det var en gammal man med rätt stora problem med spriten. Han var med i IOGT under sina nyktra perioder och jag och några andra ungdomar gick i teater-cirkel under hans ledning. Men det var ju under slutet av sextiotalet. Det var i Sandviken han levde och verkade och det är också min hemkommun,

    Hela hans ansikte var täckt av rynkor. I den här pjäsen hade han bara en mindre roll. Men i den andra som jag bara svagt kommer ihåg hade han nog huvudrollen. Jag tror jag ska skicka en fråga direkt till evander-sällskapet. Ska också höra efter med syrran om hon kommer ihåg vad den här gamle mannen hette.

  14. Hej!
    En man med mycket rynkor… då går mina tankar till Bengt-Åke Kimbrés foto av en man som är på framsidan av Evanders roman ”Berättelsen om Josef”. Har du den romanen? Är det den mannen du minns?

  15. Jag har den inte!
    Jag har skickat frågan till Evandersällskapet få se om jag får nått svar.

    Enn Kokk brukar titta in här och han kanske har koll.

    Hej Enn om du läser det här.
    Minns du???

  16. Hej!

    Olle Westin har haft roller i flera av Evanders TV-filmer.
    Vi forskar vidare.

  17. Då kommer jag nog i håg rätt.

    Ja jag har fått svar från ordf i evandersällskapet. Hon visste inte men skickade till övriga styrelsen. Kanske ska jag leta reda på Evanders mail adress om han har nån.

    Evander kände min gympalärare. Fru Svea Hallgren; Halkan kallade vi henne. Men det var ett sido spår

  18. Till Evander skriver man gamla hederliga brev, inte mail.

  19. Låter tryggt o bra

    för övrigt ska jag svara på ditt brev….. men inte här. hundarnas himmel har jag läst och äger boken. Har alltid tänkt läsa om den.

  20. Evanders ”Hundarnas himmel” är väl värd att läsa igen.
    Spännade, symbolisk, djup….

    Som du skrivit tidigare, att ”hans böcker är av den arten att när man läst färdigt vill man genast börja från början.”
    Håller med!

  21. Diskussion om Evanders ”Hundarnas himmel” har precis börjat på litteratursajten bokhyllan.com
    Alla välkomna!
    Romanen behöver inte vara utläst för att ansluta sig till läsecirkeln.

  22. tack
    jag är i valrörelsens slutskede
    ska ansluta nu och sätta igång nästa vecka

  23. Hej!
    Hör av dig om du stöter på problem med att bli medlem i bokhyllan.com
    När du får lösenord via mail (tillfälligt, kan bytas ut senare) så är det bara siffrorna (i mitten) som ska användas, inte bokstäverna och de andra tecknen.
    Användarnam = alias, som kommer att synas i inläggen.

  24. Hej Britta!
    Har du fått tillbaka din ”Hundarnas himmel” ännu, så du kan komma med igen i diskussionen på bokhyllan.com?

  25. ja jag har den
    men har haft körigt på jobbet

    har redan tänkt ut ett inlägg om första kapitlet.. fick lite dåligt samvete faktiskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s