Och så var de bara två…

Har varit i Jämtland och byggt lite på nya huset. Pensionärsboningen som det ska bli.

Vackert är det där upp i Håxås. Rödocka, midsommarblomster, smörblomma, gullviva och violer. Alla försommarblomstren var i sin första blomning. Vi slipade och spacklade och laserade tak i storstugan. Hundarna låg där så nöjda på lina de stunder vi tyckte att de inte skulle vara i huset och få på sig färg och slipdamm.

I går när Ingmar skulle hämta in dem för kvällsmaten så var det bara två som reste sig och viftade på svansen. Den tredje…  gamle farbror Hassel elva år…  låg kvar i gräset. Han hade somnat in för gott. Det var helt oväntat och vi var rätt bestörta. Och ledsna så klart.

Vi tog honom med till Marahällan i dag och lämnade honom där till distriktsveterinären som hade jour. Känns konstigt och märkvärdigt tomt. Om några veckor får vi hämta urnan med hans aska och sen får vi gräva ner den där uppe i Jämtland vid någon vacker björk.

Två hundar ligger nu här inne i huset och de ser lite slokörade ut. Förstår nog inte riktigt vad som hänt.

Med hjärtat ville jag inte det här. Men hjärnan säger att han har haft ett fint liv och han fick vara pigg in i det sista. Vi behövde inte fatta beslut om att avliva honom.

Annonser

One response to “Och så var de bara två…

  1. Det låter som om han har fått gå bort på det bästa sättet, bland vänner (flock) och ute i det fria när det är som vackrast.
    Som du själv skrev… Ni slapp att fatta beslutet. Men det gör ändå ont, väldigt ont.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s