Om att sälja sin röst …

Det har varit en del snackande om att ca 20 % av ungdomar kan tänka sig att ge sin röst till ett parti som betalar dem en mindre summa pengar.

Det är klart att det är upprörande och visar på att en del av de unga har en märklig syn på hur man ska använda sin demokratiska rättighet. Hörde i dag en reflektion på radion över detta tema. Minns inte vem och vilket program. Men det var en intressant vinkling av journalisten.

Hela förra valrörelsen gick ut på att vi skulle ta reda på hur mycket pengar man fick över i plånboken med det ena eller andra alternativet. Pensionärerna skulle köpas genom sänkta skatter. Det var bara frågan om hur mycket skatten skulle sänkas. Ännu ett jobbskatteavadrag skulle sjösättas utlovade alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen. Tidningarna fylldes med räkneexempel på hur mycket pengar man skulle få kvar i plånboken efter alla avdrag. Dvs hur mycket pengar som erbjöds i köpslagan om rösterna.

Är det då så märkligt att en del ungdomar kan tänka sig att bli köpta. Det är ju det som är budskapet hela tiden. Hur mycket pengar som man får mer i börsen!

Jag välkomnar Håkan Juholt som ny partiledare eftersom han ännu inte fallit i den fällan. Han lyfter diskussionen om vilket samhälle vi vill ha och inte hur mycket pengar vi ska erbjuda folk för att de ska rösta på (s). Det verkar som om svenska folket gillar den politiska diskussionen också.

 

9 responses to “Om att sälja sin röst …

  1. Det som politiken borde handla om, ja.

    • Ja Anders… det är ju just det som är politiken.

      Om man vill ha ett samhälle som är solidariskt och försöker se till hela befolkningen då är det inte den egna plånboken som är mest viktig. Jag hoppas verkligen att (s) kommer tillbaka till dessa grundläggande värderingar fast naturligtvis på ett sätt som passar 2000 talet.

      Min röst är i alla fall inte till salu

  2. Jag håller med om att det inte alls är underligt att folk kan tänka sig sälja sin röst. För det första vore det sorgligt om ingen kunde tänka sig det – att tänka sog något är ju dels inte en bindande hgandling och sen finns det en stor grupp människor som antingen struntar i politik och/eller inte ser/förstår skillnaderna mellan blocken. Till sist så finns ju alltid motfrågan – vem är det som köper?

    Det är bra att politik inet bara är räkneexempel men även fel när realpolitiken får stå tillbaks. Riksdagen är inte platsen för luddigt lallande om hur man vill att det skall vara utan där stiftas lag och tas beslut om budget därför bör diskussionen vara reell och faktisk. Att i riksdagen stå och förorda mer utgifter men inte motivera finansiering, tja , det känns så grekiskt… Att gå till val på en politik och sedan säga att ”vi återkommer om den nya politiken när vi bestämt oss om den”. Tja, vad är det?

    Ett litet stickspår, jag vet om en röst som köptes förra valet – det tarvades pengar för att denne skulle pallra sig till vallokalen (det var inte jag och rösten gick till S ). Tror inte att det var det enda fallet – det finns ett djupt ointresse därute i verkligheten.

  3. Naturligtvis ska man vara tydlig med de politiska målen i diskussioner med medborgare. Det ska inte vara flum. Men om diskussionen bara handlar om den egna plånboken och nästan ingenting om hur samhället ska byggas blir det rätt torftigt.

    låter konstigt det där med röst – köp hördu Christer.

  4. ”Röstköpet” var bara en moder som upprördes över att sonen skulle ligga på sofflocket och sa att ”du får x kr om du går ner och röstar på S”. Sonen var enligt utsago lydig men detta utspelades i en välbärgad förort i Stockholm så det hade tarvats miljader för att ändra valresultatet😉

    Frågan om hur viktig/central/betydelsefull ”den egna plånboken” skall vara i den politiska diskussionen är mycket intressant. Plånboksfrågor har väl nästan alla stora politiska frågor varit (möjligen med undantag kärnkraften och ev. EU)? Skillnaden de senaste åren är i mina ögon att man fokuserat på ett mindre skatteuttag snarare än grovt förenklat ”mer gratis” (dvs ”förmåner” bekostade av andra, ex pension, semester, sjukvård, barnpassning, ersättning av olika slag).

    Köpslagan om rösterna kanske upplevs osnygg när det talas om kronor och ören snarare än när reformerna beskrivs i generella termer. Men kanske är räkneexemplen bra, då ser man ju hur de olika reformerna påverkar olika personer och det kanske då blir enklare att se både det personliga och det samhälleliga värdet hos dem?

  5. Om man ska ha räkneexempel ska alla siffror med. Det har jag hittills inte sett.

    Till exempel: det ska också anges vad det kostar att ta en inkomstförsäkring och en privat sjukförsäkring nu då de generella systemen inte längre garanterar någon sorts inkomsttrygghet.

    Det ska också klart och tydligt berättas för svenska folket att alla kan inte ta en privat sjukförsäkring. Då gäller det att vara frisk när den tecknas. Finns exempel från Usa där bolaget höjer premien om du blir sjuk i cancer så att du inte har råd att betala den-

    Den diskussionen har jag aldrig sett någonstans.

    Alla räkneexempel gäller de som är friska och har ett jobb. rätt cyniskt tycker jag men ligger väl i tidens anda

  6. Många verkar ha gått på myten om att de har fått mer i plånboken men ekonomen på jobb har räknat på det och med alla merkostnader och buffertar som behövs idag så ska man tjäna rätt mycket för att ha fått mer i praktiken.
    Ja krasst sett så har jag fått mer pengar i plånboken men räknar jag ut hur mina omkostnader har ökat så har jag förlorat på det.

    Någonstans så tror jag att vi har glömt bort att diskutera vad samhällsansvar är och vad det innebär att leva i ett samhälle.
    Och framförallt så har vi inte diskuterat vilken sorts samhälle vi vill ha och konsekvenserna av det vi väljer.

    Ja vänner som bott/bor i USA har berättat hårresande historier.
    – Om mannen som jobbar på ett bygge och inte omfattas av sjukförsäkringen för att han har högt blodtryck.
    – Om mannen som fick levercancer och försäkringsbolaget ansåg att det var inte tillräckligt goda överlevnadschanser och drog in ersättningen. Frun fick sälja hus, hem företag för att bekosta behandlingen.
    – Om sjukhusens saltade noter så att de kan tjäna enorma pengar.
    – Om folk som inte får ersättning för att det står något i en gammal journal som tyder på att de hade sjukdomen redan innan de tecknade försäkringen.
    etc etc etc

    Jag kommer alltid att rösta efter ideologi och inte min plånbok för ska mina pengar i plånboken grundas på att andra fasas ut ur välfärden så är de korvörena blodspengar enligt mitt sätt att se på det.

  7. Det där att somliga ungdomar säger sig beredda att sälja sin röst måste ju vara det yttersta tecknet på skolans totala misslyckande. Är det måhända friskolorna som inte lär sina elever skillnaden mellan demokrati och corporativism respektive diktatur? Eller ser det lika illa ut i alla skolor?

  8. Kerstin: Jag tror nog att det är en allmän glidning i ett allt tröttare och alltmer glättigt samhällsklimat. Kanske beror det på det så kallade politikerföraktet. Det spelar ingen roll tycker en del om vilket parti som bäst förträder dem. Samma gröt. Jag hoppas att ett tydligare budskap från resp parti skulle kunna väcka en hel del soffpotatisar ….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s