Vad händer och varför?

Jag är uppvuxen i arbetarerörelsen. När jag var barn så var det Ljusdals arbetarekommuns julgransplundring som man längtade efter när julen var över.

På jularna träffade jag min älskade farbror Sigurd som satt i rikdsdagen och min farbror Folke som var det roligaste som fanns. Faster Lilly var föreståndare på Årsunda ålderdomshem och var så klart också med. Och kusinerna. Vi åt mat och de vuxna pratade politik. Alla var de socialdemokrater men diskussionerna gick höga ändå. För även om man var med i samma parti så fanns det olika uppfattningar om saker och ting. Precis som nu.

På somrarna så samlades vi ofta i farbror Sigurds stuga på Prästbordet i Årsunda för att spela krocket och bada i Strandbaden. Vi drack kaffe och gick långpromenad ut på Åshuvudet och stod till sist längst ut på udden och tittade ut på Storsjöns vatten och många öar.

Vi spelade alltid kort när vi fick chansen och i regel blev det bläckmaja. Alla var med.

Första maj gick pappa iväg och demonstrerade. Det var aldrig tal om att släpa dit syrran och mig. Vi skulle tids nog själva komma fram till våra politiska åsikter.

Själv är jag numera engagerad socialdemokrat och blev väl släktens stolhet eftersom jag fått förtroendeuppdrag i Umeå Kommun. När farbror Sigurd fick höra talas om att jag skaffat partibok sa han med stolthet i rösten: Hon har inte vansläktats, hon är socialdemokrat. Det var år 1990 och den sista julen jag träffade honom. Året efter avled han.

Nu är det kaos i partiet. Man sticker knivar i ryggen på partiledaren och vad som står i partistadgan det skiter man i. Vad man lovat i arbetsordningen till riksdagsgrupp och till partistyrelse det skiter man också i.

Jag menar inte att det är förbjudet att föra fram sin åsikt. Självklart ska man det och det har vi alltid varit bra på. Jag har alltid uppfattat att det är högt i tak i partiet. I alla sammanhang. När vi träffas i fullmäktigegruppen eller i någon av de andra socialdemokratiska grupperna i kommunen så diskuterar vi och ingen är rädd att föra fram sin åsikt. När vi träffas i de lokala stadsdelsföreningarna och när vi diskuterar politiken i arbetarekommunens representantskap. På distriktskongresser och partikongresser. Vi är en samling debattglada personer i det socialdemokratiska partiet.

Det som nu händer är något annat.

När vi i Umeå Arbetarekommun lämnar partigruppens möte i exempelvis fullmäktige gruppen då är vi överens om tagen. Då har vi kommit fram till vilken linje vi ska föra fram sen. Jag har fått rejält med stryk ibland. Lennart Holmlund har fått stryk någon gång. Alla får stryk någon gång. Men det viktigaste är att vi sen går fram enade med en linje. Jag tycker att det är bra. Det ger en fantastisk styrka och trygghet.

Min pappa berättade att han fick följa med sin bror Sigurd till Stockholm och sitta med och lyssna när partistyrelsen diskuterade samarbetet med centern; Kohandeln 1933. Det var Wigforss, Sköld och det var Möller och PerAlbin och hela högen med välkända socialdemokrater. Debatten var djup och ideologisk. Många synpunkter stöttes och blöttes men till sist blev man överens. Man gick ut stärkta och hade gemensam berättelse som man höll sig till.

Jag är glad att min far slipper uppleva det som händer nu. Jag förstår inte vad syftet är att med full kraft slita hjärtat ur partiet. Jag är inte så intresserad av vem som är partiledare. Håkan är en fantastisk talare och kan få oss på fötter. Det är viktigt. För mig är det ju politiken som är viktig och den jobbar vi ju fram själva baserat på kongresser, partiprogram och lokala arbetsgrupper.

10 responses to “Vad händer och varför?

  1. Tack för din berättelse, Britta, och din klokskap. Jag hittar flera likheter i våra bakgrunder men jag var alltid med mamma och pappa i demonstrationstågen på 1 maj. Enligt vad de har berättat för mig så älskade jag det, sken som en sol och kallade det för ”spela gå”🙂 Likaså deltog jag på valdagarna när de stod utanför vallokalen och delade ut valsedlar. Jag minns att jag tyckte det var både roligt och spännande. Inte minst den skämtsamma munhuggningen mellan de olika partiföreträdarna.

    I dag ser jag ironiska texter/kommentarer om att vara socialdemokrat via bröstmjölken eller sedan barnsben. Det är inte rumsrent. Inte heller om man som du, och jag, uttrycker att det är politiken som är det viktiga – inte partiledaren. Då kallas man hästsocialdemokrat – och jag förstår ingenting. Samtidigt tror jag på Håkan Juholt som partiledare och jag är just nu verkligt ledsen över knivhuggen i ryggen på honom och framförallt på det parti som jag är övertygad om är det bästa för Sverige. Jag får nästan panik när jag läser/hör i medierna, även de sociala, och förstår konsekvenserna. Då tänker jag inte minst på sjuka och arbetslösa och deras barn.

    Jag har varit så lamslagen att jag inte klarat det som du – tack och lov – gör här, formulera tankarna i en text. I stället beslutade jag mig för ett blogguppehåll men kanske ditt inlägg lossar mig och gör att jag kommer igen🙂.

    Och jag är också glad över att min pappa slipper uppleva detta. Fast mamma däremot, tvingas ju se och höra om skiten. Det är naturligtvis plågsamt för henne.

    Tack igen Britta!

    Kram/Eva

  2. Tack för din fina text Eva. Kanske är det såna som du och jag som ska bära tanken om ett solidariskt samhälle vidare när vissa har fäktat klart

  3. Det är inte det att jag inte tål att någon annan regerar i Sverige. Även om jag hatar den politik som förs just nu, folk ville ju ha det så här det är bara att acceptera

    Det är oförmågan att föra fram en bra och tydlig oppositionspolitik som jag förtvivlar över. Att i stället välja att strida inbördes känns hopplöst meningslöst

  4. Hästsocialdemokrat, den etiketten har jag faktiskt aldrig stött på. Fast jag gissar den härrör sig från USA ursprungligen, ett uttryck som jag tror Aftonbladets Dieter Strand sen importerade hit: Jag skulle rösta på mitt parti även om det valde en häst till partiledare.

  5. Gissar att somliga vill göra om partiet till en renodlad språngbräda till de förgyllda belöningarna inom privata näringslivet. Ju mer de skäller på ledningen, från höger, desto större chans att få skörda framöver.

  6. Antar att du syftar på Prime-Sossarna. Det gäller att härda ut nu.

  7. Jonny Disenfeldt

    Att Juholt är duktig på att hålla förberedda tal är helt korrekt om man gillar den sortens bombastiska tal. Innehållet i talen kan man däremot kritisera för att vara rätt innehållslösa och fyllda av pretentiösa intigheter.

    När Juholt utsätts för oförberedda frågor likt den debatt som var nyligen i radio så syns det hur naken kejsaren är. Det som finns kvar är bara floskler och total brist på sammanhängande logik.

    Det som synts praktiskt gång efter gång sedan Juholt valdes till partiledare är tecken på en person som just är det han själv påpekade när han tillfrågades om han skulle passa som en partiledare.

    ”Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad, jag har inte en personlighet som passar för ett sådant ledande uppdrag. Sin politiska kapacitet beskrev han som otillräcklig. ”

    Ingen kunde sammanfattat det bättre än han själv.

    Om man inte inser hur stor betydelse en chef / en partiledare kan ha för de som ska arbeta under denne / ska ge denne förtroende till landets högsta ämbete så är man rätt godtrogen.

    Det finns ”prima” sossar och mindre ”prima” dito. Det finns de som är lämpade att vara partiledare och de som inte är det.

    Britta – Vad jag förstått så har socialdemokraterna och miljöpartiet stött alliansen i ca 86% av alla voteringar. Du kan väl inte hata allt eller är di så i motvals mot ditt eget parti ? Det skiljde mindre än 1% i hur mycket pengar de rödgröna skulle satsa på välfärden, kan det vara nog för allt detta hat ? Man bävar !

  8. Det är inriktningen på politiken som är det viktiga. Åt vilket håll vill man gå. Då räcker det inte att fånigt kolla på en partiledare eller på en budgetsiffra.

    Det är pinsamt att högerregeringen måste tillsätta ett helt nytt departement för att med skattemedel förklara och marknadsföra sin egen politik. Det är pinsamt att man nu tillsätter en grupp människor som med skattemedel ska utforma deras framtida politik. Båda dessa områden är sånt som borde vara en uppgift för de politiska partierna och deras medlemmar.

  9. Jonny Disenfeldt

    För att hålla mig till ämnet.

    Är det inte pinsamt det Juholt gjort politiskt sett sedan han blev partiledare ? Är det inte pinsamt att Juholt behöver ett batteri av ännu fler rådgivare ? Är det inte pinsamt att Juholt behöver efter alla dessa år i riksdagen gå i skola hos Carlsson …

    • Det där var inte att hålla sig till ämnet, Jonny. Blogginlägget handlar om min allmänna förtvivlan att den politiska diskussionen försvunnit på bekostnad av skvaller och halvsanningar om personer.

      Kommer aldrig att diskutera Håkan Juholt som person.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s