Sinnesrobönen

Går på stressklinik

fick tips på nedanstående av en av de underbara kvinnorna i samtalsgruppen där

Oklart vem som skrev den från början men jag sätter en femma på helige franciskus av Assisi, åtminstone de första raderna…

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Advertisements

2 responses to “Sinnesrobönen

  1. Uppenbart är du hemma men inte tillbaka i rutinerna igen.

    • Nja, Enn!

      Jag är inte ens hemma
      Är i Wien och kollar läget, Projektmöte i fp7projektet INSTANT

      När ska karusellen sluta snurra så fort undrar jag.

      Fast jag vill ju inte hoppa av….. Snart så trillar jag av tror jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s