Nu orkar vi inte längre!; Jenny Wrangborg

Vill bara skicka ut denna fantastiska text som Jenny har publicerat i KommunalArbetaren i dag

****************************************************************************

Det var mitt första jobb i restaurangbranschen. Lisebergs bergochdalbanor sträckte sig mot himlen mellan snabbmatsställena.

Vintersäsongen på Knäckäpplet fyllde våra lungor med svart rök från sockermaskinerna. När julen var över och nöjesparken tyst och nedsläckt gick jag fortfarande hostandes och insåg att vi bär med oss tyngden av våra arbeten långt efter att vi stämplat ut. Under min andra säsong fick en tjugoårig arbetskamrat 190 gradig frityrolja över sig när hon satt och rengjorde en golvbrunn. Ansiktet vanställt, tredje gradens brännskada över axlar och skuldror. Samma fritös hade bara ett par år tidigare varit inblandad i en liknande olycka. Vi gick tysta och tänkte att det kunde varit våra ansikten, våra kroppar.

När jag nu läser Arbetsmiljöverkets olycksstatistik minns jag varje arbetsplats och rädsla, varje neddragning och tillbud som aldrig blev anmält. Mellan 2009 och 2012 har antalet olyckor som lett till sjukfrånvaro ökat med 16 procent. De senaste åren har det i genomsnitt dött en person varje vecka i en arbetsplatsolycka. Alla människor som stämplade in men blev klämda i valsar, dränkta i tjära, hämtade av tysta ambulanser och aldrig fick stämpla ut igen.

Bakom siffrorna i statistiken
fortsätter vi att ta våra smärtstillande för att kunna gå till jobbet, medan regeringen sitter i sina ergonomiska stolar och lägger ner Arbetslivsinstitutet. Medan de justerar sina höj- och sänkbara skrivbord och drar in 160 miljoner till Arbetsmiljöverket, får ännu en familj telefonsamtalet om att deras älskade dött på jobbet. Medan regeringen låter försämringarna i vår arbetsmiljö finansiera skattesänkningarna så är de vi som får betala; med flytande nålar bakom skulderbladen, med tabletterna innan arbetspassen, med sjukskrivningar och dödsfall.

Som tack för att ha slitit ut oss blir vi nekade sjukersättning och blir utförsäkrade.

Det får vara slut på att täcka
upp underbemanning med ökat tempo, slut på att använda vår arbetsmiljö, våra onda leder, som valuta i skattesänkningspolitik och vinstjakt. För det är våra kroppar det gäller och de skriker att de inte orkar mer. Det är hög tid att låta det skriket höras. För chefer och konsulter och ända upp till regeringens ergonomiska stolar.

JA
Miljoner människor i Indonesien strejkar för att få upp lönerna.

NEJ
Regeringens misslyckade bostadspolitik.

4 responses to “Nu orkar vi inte längre!; Jenny Wrangborg

  1. Också jag gillar den här texten och Jenny Wrangborg över huvud taget. Jag har kommit att läsa en hel del av henne, och jag har också vid ett tillfälle träffat henne: Vi medverkade båda i ett seminarium i ABF-huset i Stockholm om Birger Normans författarskap..

  2. Det verkar snart vara dags. Allt fler människor uttrycker den bristfälliga kunskapen som ligger bakom ekonomiska teorier. Ifrågasätt mer varför ekonomer som inte vet något om nånting ska ha makten att styra verksamheter de inte begriper sig på. Ekonomer utbildas ”en masse” och som den stora grupp de utgör i samhället kan deras agerande bära fram stora tankefel, givet att ingen av dem ifrågasätter teorierna. Säg den ekonom som skär i medicinsk verksamhet som egentligen förstår innebörden. Det tar en millisekund att låta hjärnan reagera på det absurda i att i en oändlig process rationalisera och effektivisera genom att färre ska göra allt fler saker. Men inte ens denna lilla tankeflash tycks rymmas i ekonomiteoretikers basala utbud i den inre rymden av synapser och neuron, dvs hjärnkapaciteten tillåter inte att de tänker tanken fullt ut – de når aldrig den perfekta tanken som kan genomskåda det vansinniga. Men deras svaga tankebilder kan målas upp om och om igen tack vare att de har tillgång till många som upprepar teoriernas egendomliga antaganden.
    Det är hos människor, som i denna berättelse, som har mer kontakt med verkligheten, dvs vad effektiviseringens och rationaliseringens verkliga värde yttrar sig som. Huh för den heta oljan och alla ökande olyckor. Men att den sittande regeringen styr enligt ekonomiska teorier (de som passar deras syfte) borde inte förvåna någon. Birds of a fether flock together. De har kommit fram till den slutsatsen och de är kittet i deras mosaik, det är vad som gör att de kan kommunicera. De lyckas inte genomskåda den bristande logiken i teorierna. Men stå nu upp och tala om, på allt fler områden, hur pengar inte lyckas mäta någonting. Skänk oss tillbaka möjligheten att vara människor i stället. Lyft upp den kunskap och det värde som ekonomerna inte ens förmår uppfatta och hitta andra kvalitativa styrmedel. Det är inte så enkelt att vi kan använda ett styrmedel för alla handlingar i universum. Världen är långt komplexare än så och de begränsande ekonomiska teoriernas taggtråd ska smältas ned och fram kommer den mångvariabla världen där vi lever med känslor, precis som vi är. En människa vid sina sunda vätskor utsätter inte någon annan för risken att koka huden levande. Människan har förmågan att känna att det är andra sätt att organisera livet som är mer belönande och givande. Människan har förmåga att förstå sig på världen bortom tankevurpan pengar och den rationelle mannen ( som saknar känslor och är ständigt uppbackad av gratisarbetare han tar för givna).
    Leve uppvaknanadet!
    Idag var det flera lärare som uttryckte missnöjet med ekonomin som styrmedel.
    Det är som att paddla med ett sugrör eller vad f-n som helst.
    Step up!

  3. Ja det är verkligen dags nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s